du är saknad <3

Nu är de exakt 1195 dagar sen du försvann från oss och lämnade en stor saknar och sorg..
Varje dag tänker jag på och alla minnen jag har kvar utav dig, varje dag är en kamp för mig att leva utan dig, du som alltid fanns till hands när man behövde dig.
Ingenting är desamma utan dig, ändå lever jag vidare mitt liv, med mina familjer, släkt och vänner som är ett otroligt underbart stöd.
du lämnade ett tom rum och du är verkligen älskad av oss alla, men de visste du redan :)

Jag minns när jag och Caroline va små och du va ofta branvakt åt oss, vi gick och handlade på Ica i Jordbro Centrum
och alltid fick vi en klubba eller något godis varje gång vi va med dig. Sen va de nån gång de va Cirkus som du tog med oss på.
Både jag och Caroline vart jätte glada, vi tyckte att de va så roligt att gå på Cirkus, speicellt med dig.

Men jag minns oxå den dagen pappa ringde till mamma kl.8 på morgonen och sa att du hade dött, mamma går först in till Caroline och berättade det,
hon började gråta floder, sen kom mamma in till mig och berättade de, men jag trodde inte på de, utan jag somnade om som om ingenting hade hänt
jag trodde att de va mammas farmor som hade dött, och hon är gammal plus att jag inte riktigt står henne nära så de berörde inte mig så mycke.
Sen ringde pappa vid 11-tiden till mig och säger att det är du som dött, och hela världen stannade för mig, jag kunde knappt andas.
Visste inte vad jag skulle göra, tårarna började rinna och som blev till floder, jag låg kvar i sängen och ville vakna upp ur denna hemska dröm
men de va ingen dröm, men jag fattade ändå inte att du dött, jag träffade dig för 2 dagar sen och då mådde du hur bra som helst.
sen kom pappa och hämtade oss för att vi skulle åka till faster Sussie där farfar va. I bilen så satt jag bara tyst och tittade ut genom fönstret
Caroline satt och grät hela vägen. Jag va helt borta.
Sen när vi kom hem till faster Sussie, då möts jag av farfar som gråter hur mycke som helst, först då förstår jag att du verkligen är borta.
Då forsar tårarna ner för kinderna. Alla gråter och är ledsna, ingen vet vad vi ska göra och ingen kan tro att de verkligen är sant.
jag kramar farfar och vi håller om varandra länge och vill inte släppa, utan vi vill bara vakna upp ur denna hemska dröm.
Jag mådde så sjukt dåligt, de va som att halva mig försvann bara sådär. utan förvarning, utan en kamp, du lämnade oss.

Nu sitter jag här 1195 dagar senare och tänker på dig varje dag, allt som du gått miste om för att du försvann från oss förtidigt.
Min 18-års dag ville jag knappt fira eftersom du inte skulle vara där.
Du kommer aldrig få se mig växa upp ordentligt, eller mina framtida barn, mitt bröllop. De är knappt att jag äns vill dom sakerna längre
just för att du inte får vara med mig och uppleva allt de där.
men jag vet en sak, du är alltid med mig oavsätt vart jag är vad jag gör, du sitter så troget på min vänstra axel, och du har fått mig att tänka efter på vad som verkligen är viktigt här i livet.

Farmor, du hade varit så stolt över mig nu. Jag har verkligen vuxit till mig och blivit så otroligt mogen i allt jag gör
när jag gör mina val, så är det du som hjälper mig välja rätt, och inte falla tillbaka till mitt gamla jag.
Jag älskar dig och kommer alltid älska dig! men utan dig så kommer jag aldrig vara hel.

Men jag vill att du ska veta att jag mår bra, jag har hittat världens underbaraste pojkvän och jag bor tillsammans med honom.
jag är lycklig och jag vet nu vad kärlek verkligen är.

Caroline mår jätte bra, hon blir bara större och större, känns som tiden går för fort. Jag kan inte vara inärheten av henne ofta längre
de tar kol på mig, hon är  min syster, mitt kött&blod, min själsfrände, mitt allt..
Utan henne hade jag aldrig klarat av allt de jag har gått igenom och fortfarande går igenom.

Farfar har flyttat till Vingåker, han har köpt ett hus där som verkar jätte fint va jag sätt på bilder. Men jag har fortfarande inte varit där och hälsat på honom
så du kan väl lova mig att hålla ett öga på honom åt mig :) jag saknar honom.

Pappa, Ewa och grabbarna träffar jag faktiskt rätt ofta. Vilket jag är jätte glad över.
Alla dom betyder så otroligt mycke för mig, jag vet inte vart jag hade varit idag utan dom vid min sida.


du är våran farmor, mormor, syster, maka, mamma, moster..
du är den bästa, underbaraste och vackraste! jag älskar dig så otroligt mycke och jag önskar varje dag att du va här hos mig


VILA I FRID! Du ska vet att vi alla saknar dig så otroligt mycke!

1942-2006


All the nights I've prayed
Must this all be untrue
I am not prepared to be strong

I just can't belive
I am losing you
Unprepared to carry on
I can't see you walk away (so cold, so alone)

All I need is you
It is all that I'm breathing for
All I need is you
Now I can't make it through
I have lost you forever
I am lost in pain without you
I am leaving ground forever



Skrivet av Annette Nystedt

Gun är min moster och min extramamma, jag saknar henne enormt mycket. När det var jobbigt och livet var svårt kunde jag alltid ringa till henne och prata en stund så kändes det alltid mycket bättre sen. Det var hos henne jag fick baka bullar själv, bada Ricki Ticki, deras tax och ge honom medicin, hon trodde på det jag gjorde och det gav mig självförtroende och fick mig att växa. Hennes intresse för blommor fick mig intresserad för allt som växer. För mig har hon varit en ledstjärna på livets hårda och krokiga väg och hon har gett mig kärlek att växa till en empatisk och positiv människa. Saknar dig gun och kommer aldrig förstå att du är borta.
Nettan

in the spring becomes the rose <3

Låten som spelades på Farmors begravning
Bette Middler - The Rose

Vila i frid!



Some say love it is a river

that drowns the tender reed
Some say love it is a razer
that leaves your soul to blead

Some say love it is a hunger
an endless aching need
I say love it is a flower
and you it's only seed

It's the heart afraid of breaking
that never learns to dance
It's the dream afraid of wakingthat never takes the chance
It's the one who won't be taken
who cannot seem to give
and the soul afraid of dyingthat never learns to live

When the night has been too lonely
and the road has been too long
and you think that love is only
for the lucky and the strong
Just remember in the winterfar beneath the bitter snows
lies the seed
that with the sun's love
in the spring
becomes the rose




Vi som bloggar!

Vi som skriver i denna blogg är:
Heléne Angelica Norman - Guns Äldsta Barnbarn
Anette Caroline Norman - Guns Näst Äldsta Barnbarn






R.I.P <3

Gun Ingegärd Norman

1942.08.22 - 2006.06.05

 

Saknaden är STOR !

 


RSS 2.0