Nu sitter man här igen, ytterligare en gång av saknad och sorg, smärta som aldrig kommer försvinna.
Jag vet inte vad jag ska säga eller vad jag ska göra, jag vill skrika ut all smärta, jag vill gråta ut min ilska
men jag kan inte. Det går inte, och jag vet inte varför.
Känner mig så jävla arg och förbannad!
Varför, varför farmor var du tvungen att lämna oss förtidigt ??????
Varför, varför Mona var du tvungen att lämna oss förtidigt ??????
Varför var du tvungen att ta de steget som du gjorde Mona ????
de är tre frågor jag ställer var enda jävla dag!  Men inte en enda jävlaste gång har jag fått svar på dom
och jag kommer aldrig få de heller !
Jag mår verkligen skit rent ut sagt !
Tårarna rinner när jag skriver dehär, men jag är så otroligt jävla irriterad på den där jävla f*tt GUD (om han nu finns) Hur fan kan han göra såhär mot oss ????
Varför ska han ta dom som vi verkligen älskar och bry oss om, varför ska han ta dom ifrån oss ???????
jag fattar verkligen inte meningen med det !

Begravningen för Mona va så otroligt fin! Den kunde inte blivit bättre !
men de va så otroligt jobbigt för mig
Trodde att jag va stabil nog, men de gick verkligen inte.
Efter att jag lagt rosen på kistan kunde jag verkligen itne vara kvar,va tvungen att få skrika och gråta
de påminnde för mycke om begravningen för dig farmor.
jag va tvungen att springa ut ur kyrkan, jag klarade inte av att sitta kvar.
satte mig i gräset och bara grät, tack för min underbara farbror som va ute med lille Pontus
Han kom och höll om mig så jag fick gråta i hans famn, samtidigt som han själv grät.
Och tack för att min syster satt med mig och höll mig i handen igenom hela begravningen.
Trodde verkligen att jag va stabil nog i  mig själv, men de gick inte..

Ni är saknade och älskade så otrolgit mycke ! ♥