✞ R.I.P Gun Norman & Mona Björkström✞

Nu sitter man här igen, ytterligare en gång av saknad och sorg, smärta som aldrig kommer försvinna.
Jag vet inte vad jag ska säga eller vad jag ska göra, jag vill skrika ut all smärta, jag vill gråta ut min ilska
men jag kan inte. Det går inte, och jag vet inte varför.
Känner mig så jävla arg och förbannad!
Varför, varför farmor var du tvungen att lämna oss förtidigt ??????
Varför, varför Mona var du tvungen att lämna oss förtidigt ??????
Varför var du tvungen att ta de steget som du gjorde Mona ????

de är tre frågor jag ställer var enda jävla dag!  Men inte en enda jävlaste gång har jag fått svar på dom
och jag kommer aldrig få de heller !
Jag mår verkligen skit rent ut sagt !
Tårarna rinner när jag skriver dehär, men jag är så otroligt jävla irriterad på den där jävla f*tt GUD (om han nu finns) Hur fan kan han göra såhär mot oss ????
Varför ska han ta dom som vi verkligen älskar och bry oss om, varför ska han ta dom ifrån oss ???????
jag fattar verkligen inte meningen med det !

Begravningen för Mona va så otroligt fin! Den kunde inte blivit bättre !
men de va så otroligt jobbigt för mig
Trodde att jag va stabil nog, men de gick verkligen inte.
Efter att jag lagt rosen på kistan kunde jag verkligen itne vara kvar,va tvungen att få skrika och gråta
de påminnde för mycke om begravningen för dig farmor.
jag va tvungen att springa ut ur kyrkan, jag klarade inte av att sitta kvar.
satte mig i gräset och bara grät, tack för min underbara farbror som va ute med lille Pontus
Han kom och höll om mig så jag fick gråta i hans famn, samtidigt som han själv grät.
Och tack för att min syster satt med mig och höll mig i handen igenom hela begravningen.
Trodde verkligen att jag va stabil nog i  mig själv, men de gick inte..

Ni är saknade och älskade så otrolgit mycke ! ♥


*1942-08-22*
✞2006-06-05✞


*1968-01-09*
✞2010-08-09✞


Would you know my name
If I saw you in heaven
Will it be the same
If I saw you in heaven
I must be strong, and carry on
Cause I know I don't belong
Here in heaven

Would you hold my hand
If I saw you in heaven
Would you help me stand
If I saw you in heaven
I'll find my way, through night and day
Cause I know I just can't stay
Here in heaven

Time can bring you down
Time can bend your knee
Time can break your heart
Have you begging please
Begging please 

Beyond the door There's peace I'm sure. And I know there'll be no more... Tears in heaven Would you know my name If I saw you in heaven Will it be the same If I saw you in heaven I must be strong, and carry on Cause I know I don't belong Here in heaven Cause I know I don't belong Here in heaven


Kommentarer
Postat av: Nettan

Ja du lilla hjärtat, inte får jag heller några svar när jag frågar och vem kan svara egentligen. jag har sådan ångest över att jag inte kunde hjälpa Mona, jag är ju trots allt storasyster och det är min uppgift att ta hand om mina syskon.

Begravningen var som en film för mig, jag har minnesluckor och det kändes helt overkligt att det var min lilla, lilla älskade syster som låg i kistan. Ville så gärna krama henne och viska att allt skulle ordna sig, jag skulle hjälpa henne.....men det gick ju inte, hon är borta för alltid.

Mina dagar snurrar på och det är tur att jag har mina barn hemma så att jag måste ta mig upp på morgonen och skicka dem till skolan men sen kan jag krypa ner i sängen igen för jag orkar helt enkelt inte vara uppe, väntar på att drömmen ska ta slut och jag ska vakna, Mona ska väcka mig och säga att jag drömde en mardröm.

VARFÖR!!!!!!!

Det är det enda jag kan tänka när jag ser hennes kort, har två fina ljus och rosor i en vas bredvid kortet och jag har ställt ramen centralt i rummet så jag ser kortet hela tiden och jag smeker hennes kind och ber henne komma tillbaka. Så här är det hela dagarna för mig och jag visste inte att sorg kan göra så in i helvetes ont, jag har fysiskt ont i kroppen när jag tänker på det som hänt, mer smärta än jag har i vanliga fall. Men jag vill säga till er alla där ute som har syskon, föräldrar eller andra som står er nära, ta chansen och ring, skriv eller hör av er för ni vet inte vad som kan hända, när det värsta händer så är det för sent att visa hur mycket ni bryr er om den personen som gick bort. Ta hand om varandra och visa att ni bryr er....Kärlek kan man inte ge tillräckligt av till någon annan och tänk vad det kan betyda för den som får den, det kan betyda allt.

Kram, Nettan.

2010-10-10 @ 18:18:40
Postat av: Nettan

Jag har funderat på hur länge det ska ta innan sorgen klingar av men kommer inte på hur lång tid det kommer att ta. Jag går fortfarande i ett vakum och allt runt mig är så konstigt långt borta, när ska jag kunna känna att jag finns här på riktigt?

FAAAN!!!! VARFÖR!!!!

2010-10-26 @ 11:08:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0